Jag, lunch och vita byxor går inte ihop.
Och jag som inte vill ha på mig dem hemma för att Gunhild säkert skulle kladda på dem.
Så gör jag det själv istället...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland börjar livet liksom om
1 kommentar:
Gilla!
Skicka en kommentar