Nånstans där framme står Thåström och sjunger. Jag hör det tydligt genom öronpropparna men jag ses honom inte. Varför är inte storbildsskärmen på? Redan trasig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland börjar livet liksom om
Om mig
- liffer
- Dalkulla som efter de 20 första, stabila Dalaåren har tillbringat några år i norrskensljus och knarrande snö. Lämnade sedan landsdelen med den underbara femte årstiden - vårvintern - för ett antal år i Götaland. Har nu landat i det rika landet i väst; Norge.
Etiketter
barn
(15)
buzzador
(1)
böcker
(10)
citat
(2)
film
(8)
flytta
(24)
foton
(297)
framtid
(40)
frustration
(24)
förbannad
(1)
getingar
(1)
gillar
(111)
hemma
(15)
humor
(15)
högtider
(21)
höst
(1)
i-landsproblem
(40)
internet
(37)
irriterande
(36)
jobb
(49)
jul
(1)
kaffe
(1)
kultur
(25)
livet
(29)
locobasebuzz
(1)
media
(9)
mobilblogg
(292)
musik
(49)
Norge
(44)
nöjen
(7)
ohemma
(86)
på väg
(39)
radio
(3)
shopping
(40)
socialt
(80)
spel
(4)
språk
(16)
stress
(12)
Sverige
(19)
teve
(1)
texter
(3)
ute
(39)
vardag
(130)
video
(10)
väder
(2)
växter
(7)
ytligt
(20)
årstider
(24)
ätbart
(117)
2 kommentarer:
Vi stod långt fram på Thåström, jag hade helt glömt bort hur roliga ryck han gör när han rör sig ;-) Jag fick ont i magen av det höga ljudet så vi var tvugna att gå därifrån. Tyvärr så missade vi Sofia Karlsson eftersom T är sjuk. Vilken artist har varit höjdpunkten hittills då?
Hmmm, bästa artisten... Frida Hyvönen kanske! Svårt att välja dock :)
Skicka en kommentar